Ja, imorgon är det så dags att lämna Rangala för att först spendera en natt i Nairobi innan vi fortsätter mot Sverige.
Här har vi levt under ganska primitiva förhållanden jämfört med hemma, men i jämförelse med de flesta andra i byn och det här landet har vi levt lyxliv. Vi har elektricitet (oftast), rinnande vatten, tak över huvudet, hela kläder, en säng att sova i, mat så vi blir mätta osv. Detta elementära saknar väldigt många här i Kenya.
De har dock något som vi har betydligt mindre av; en väldig värme, vänlighet och generositet mot andra, även såna de inte känner. Till och med mot oss musongus. Så fort vi möter någon på gatan eller om de går förbi oss när vi sitter ute, kommer de fram och presenterar sig och frågar hur vi mår. Aldrig att man möter någon utan en vänlig hälsningsfras. Även barnen (de som bor utanför barnhemmet) är väldigt glada och kontaktsökande.
På frågan om vi skulle kunna åka tillbaka: Ja, det är väldigt nyttigt med en skymt av verkligheten. Det känns också bra att kunna göra någon nytta, på riktigt alltså.
Vi kommer att skicka ner saker hit även fortsättningsvis. De behöver inte bara saker till barnen här, de behöver saker även till föräldralösa äldre barn och hemlösa vuxna. Det finns många änkor som behöver stöd med kläder bl a. Så istället för att lägga kläder i UF-containers är mitt förslag att vi skickar ner det hit. (Vi såg förresten i Kusumu hur de sålde (!) de kläder som skänkts från andra länder. Det kommer alltså inte de fattigaste till gagn.)
Det bli nog något inlägg till innan vi är hemma. Sedan kommer vi att lägga ut foton :-)
Måste förresten berätta vad som hände igår när vi kom hem från Kisumu. Syster ber alltid i bilen innan vi kör och innan vi går ut ur den när vi kommit hem. Vi satt där och väntade. Då börjar hon med någon mening, sedan hör jag "Anita, you can continue praying". Jag svalde och tittade på Michelle. Hörde jag verkligen rätt?! Jag svamlade några meningar. Vad skulle jag göra?!? Hon skrattar förmodligen fortfarande när hon berättar för de andra systrarna :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar