söndag 8 januari 2012

"You work like africans"

Godkväll på er där hemma!
Vi har precis ätit middag och haft det trevligt med systrarna och de nya studenterna från Holland som kom häromdagen. Syster Esther sa att vi fyra arbetade som afrikaner gör, vilket innebär att vi inte ger upp i första taget och klarar av arbetet bra. En riktig komplimang alltså!

Det är inte alltid lätt att klara av arbetet bra kan jag säga. Tålamod är nog den viktigaste ingrediensen av alla när det kommer till dessa barnen. För ett par dagar sen när klockan var runt 17 och det var dags för kvällsmat gick jag som vanligt in till baby room (ca 1 år gamla) för att hjälpa till, men när jag stod utanför och kikade in genom dörren var det knappt att jag vågade gå in i rummet. Det var världens kaos där inne! Barnen smällde i skåpsdörrarna och välte stolar upp och ner, och majoriteten av dem storgrät. Jag tror ni kan förstå varför jag tvekade på att gå in. 10 ettåriga vilda barn är inget man vill tampas med i första taget.

Men in gick jag, och mirakulöst nog löste jag det hela! Jag satte alla på sina stolar och föste ihop dem i en ring, sen satte jag mig på golvet med dem och började spela på mina läppar med mitt pekfinger. Jag trodde aldrig det skulle funka, men de slutade skrika och stämde istället in.

I den stunden, när jag satt i en ring med barn som jag faktiskt hade fått på bra humör, varenda en av dem, kände jag mig riktigt stolt. Ungefär som en hårt slitande afrikan.

Hoppas ni fick en liten inblick i vad en av uppgiftena här kan vara.. Att få barnen glada!

Sov gott våra vänner!
Kram
Michelle

3 kommentarer:

  1. Hej på er!
    Det är så kul att följa er på bloggen, fick dock ta många dagar på en gång idag, efter vår lilla tripp till London. Ganska stor skillnad på resa kan man ju säga ;-) Vilken häftig grej ni kommer ha med er hela livet!
    Känner jag dig rätt så jobbar du som en afrikan, Anita och Michelle verkar ju brås på dig :-)

    Kram Malin

    SvaraRadera
  2. Hej, mina duktiga flickor!
    Jag känner mig verkligen stolt över er, men jag är inte förvånad!
    Jag förstår att Michelle är frisk igen.Det är så roligt att läsa om ert jobb och äventyr.
    Några fyrbenta djur har ni inte sett?
    Var rädda om er! Puss och kram mamma/mormor

    SvaraRadera
  3. Hej!
    hahahaha.....
    Kanske en övning vi ska ha med när vi startar förbättringsgrupper.
    Kram Pia

    SvaraRadera